Världsrekord
Tar terminens sista Islandskaffe under de första skälvande minuterna av den nationaldag jag stora delar kommer att fira/spendera på ett av Sveriges stolthets farkoster även kallad SJ i folkmun. Kvällen har ägnats åt att städa den lägenhet som under året blivit mitt hem, kommer att sakna den, men sommaren är ju kort. Något som Ledin påmint och plågat svenskarna ända sedan 1982 . Men det gäller att ta vara på den och något säger mig att denna sommar kommer att leverera i vissa hänseenden, i andra kommer den att vara sämre än sina föregångare. Men jag kommer denna sommar att finna tröst i ett antal stora evenemang både som berör mig direkt och indirekt.
För de bästa somrarna är de magiska mästerskapssomrarna, somrarna där svenska folket skriker när Zlatan klackar in bollen i den 85:e matchminuten eller försöker hålla tillbaka tårarna när Sverige slås ut på straffar, trots flertalet ramträffar under den 30 minuter långa förlängningen. På kvällspressens hemsidor höjs hjältarna till skyarna medan en missad straff eller en oförklarlig hands leder till en folkstorm. För den stora massan är oftast dessa mästerskapssomrar en milstolpe i livet, man minns vad som hände, man minns vad man gjorde och man minns förhoppningen av att ett svenskt landslag skulle gå hela vägen. Kanske har det sistnämnda något att göra med att kvällstidningar skriver upp Sverige, men det må så vara för det slutar ändå som alltid med en snöplig förlust i första utslagsrundan.
Det enda vettiga jag har kommit fram till om mig själv den här kvällen, är att jag är en väldigt märklig man. (Konstig avslutning, kan ha något att göra med att klockan närmar sig 1 och jag borde cykla hem mina sex kilometer).
För de bästa somrarna är de magiska mästerskapssomrarna, somrarna där svenska folket skriker när Zlatan klackar in bollen i den 85:e matchminuten eller försöker hålla tillbaka tårarna när Sverige slås ut på straffar, trots flertalet ramträffar under den 30 minuter långa förlängningen. På kvällspressens hemsidor höjs hjältarna till skyarna medan en missad straff eller en oförklarlig hands leder till en folkstorm. För den stora massan är oftast dessa mästerskapssomrar en milstolpe i livet, man minns vad som hände, man minns vad man gjorde och man minns förhoppningen av att ett svenskt landslag skulle gå hela vägen. Kanske har det sistnämnda något att göra med att kvällstidningar skriver upp Sverige, men det må så vara för det slutar ändå som alltid med en snöplig förlust i första utslagsrundan.
Det enda vettiga jag har kommit fram till om mig själv den här kvällen, är att jag är en väldigt märklig man. (Konstig avslutning, kan ha något att göra med att klockan närmar sig 1 och jag borde cykla hem mina sex kilometer).
Kommentarer
Trackback
